Nu har det gått en månad sedan hemkomsten till Sverige och nu ska jag sortera ut lite av hur äventyret var och vad som var bra och mindre bra.
Vi började resan med ELMIA-mässan som startpunkt och då blev det ju relativt tidigt. Vi hade räknat med mer sol och värme på hösten i och med detta.
Dock missade vi svamp- och bärsäsongen hemma vilket var synd.
Vi åkte samma väg ner till Tyskland som vanligt med Finnlines mellan Malmö-Travemunde. Vi hade siktat in oss på vingatufest i Moseldalen. Första anhalten blev Neef men den ”festen” var en stor besvikelse och vi lämnade redan på lördagen för Braunberg vilket vi inte ångrade.
Den var toppen med 5 orkestrar och lite annan musik samt massor av god mat och mycket folk, säkert 3-400 husbilar. Boka in den festen i september i år!
Därefter åkte vi mot Grenoble och fina bergsbackar innan vi tog oss an Georges du Verdun, den djupa ravinen ovanför Sant Tropez.
Riktigt häftigt men många kurvor – lika många som Birgitte Bardot hade en gång i tiden!
Därefter drog vi till Andorra och upp på 2937 möh och det small i burklocken och vi frös – bara plus 7 grader men billig diesel 08,88 €/l.
4 oktober kom vi till Portugal och efter Luz, där museet var stängt, åkte vi till mysiga Mina sao de Domingos och kollade in koppargruvan m.m.
Bra fri ställplats dock ingen service där men väl i centrum av byn.
Vi åker ner till kusten och Albufeira ett par veckor. Står som vanligt på ställplatsen vid fotbollsstadion. Helt OK för ca 7€.
”Grisen” och Barragem de Rocha har fina ytor att fricampa på och vi stannar några dagar.
Åter till Albufeira och upptäcker att vattenpumpen (för färskvattnet) strejkar. Service kommer men vi får vänta 14 dagar på ny pump. Därav ofrivilligt stopp på ställplatsen får att kunna få vatten dagligen.
I början på november kommer så århundradets regn i trakten och regn- och grusmassorna dränker centrum i Albufeira.
Vi kör österut och hamnar i Vila Real de Santo Antonio där vi alltid besöker en kinarestaurang med ”extra allt” för endast 7,50 €! Fortfarande undermåligt underlag, kass wifi och ingen toalett men vatten och tömning på ställplatsen.
Via Sanlucar i Spanien samlas tre husbilar, Kjell & Klaus, Kari & Hans-Jan och vi, i Algeciras för sista inköp och biljettköp hos Calle. 220 € i år igen inklusive visum och en sockerkaka och en flaska vin i present! Hit ner var det exakt 6433 km och bilen drog 0,90 l/m. Parkering över natten, dock utan service.
Nu börjar äventyret!
Många kör ju som vi gjort tidigare 5 år ner till södra Spanien och Portugal och känner sig väl nöjda med det. De riktigt bekväma stannar på camping i månader med all bekvämlighet men många drar vidare ut på äventyr och stannar på ställplatser som det finns många av i Portugal även om det börjar minska i antal.
Många pratar om Marocko men få vågar anta utmaningen. I vintras var vi nog bara 14-15 husbilar i landet. Jag kan bara säga att tveka inte. Du lever bara en gång, åk dit!!!
Dock med ett förbehåll; läs på, skaffa bra kartor, var förberedd
och var inte rädd. Massor av trevliga människor, mycket bevakning, vackert landskap beroende på var i landet du åker och billigt på icke turistiska ställen. Sist men inte minst, för vår del, varmt och solsäkert.
Vi åkte över 11 december och 19 februari hade vi det första regnet!
Efter en lugn resa på 1 1/2 timme till Tanger tar farväl av våra kompisar som åker direkt ner till Agadir medan vi kör den svåra och långa vägen via Höga Atlas, öknen och ut till havet.
Redan första milen blir vi medvetna om att vi hamnat i en annan del av världen. Ibland flera hundra, ja i vissa byar, tusen år tillbaka i tiden. Tiggare, försäljare av smultronbär och ägg dyker upp och folk vandrar, liftar, vaktar får längs vägen. 4 gummor kommer tyngda till max av nyskördade grenar för djuren. Mängder av krukmakerier och försäljning.
Vid infarten till varje större by är det poliskontroll. Varken kalaschnikovs eller spikmattor saknas! Totalt 5-6 kontroller på bara 13 mil!
Vi kör österut till Chefchaouen, ”den blå staden” efter dess blå-vita hus som ligger tätt i en kuperad del av landskapet. Från campingen går vi brant ner till byn och dess många gränder där man går vilse efter bara någon minut. Staden har 100 mattväverier och försäljningen är enorm av alla olika ting längs gatorna. Den kommunala campingen är ingen höjdare men duger för ett par nätter.Det vi ångrar är att vi bara stannade två dagar där – nästa gång bli det fler dagar.
Nu ytterligare 22 mil som tog hela dagen. Sammanlagt 62 mil. Åkte på 2200 möh över Höga Atlas och det var +5 grader.
Massor av fattiga barn som vinkar och bor i lerhus. Kom till en oas, Merski, där vi bjöds på thé och köpte en matta som dom skulle ha 900 dh (800 sek) men slutade med 230 sek + i flaska rödvin som vi fick i Algeciras + halva vår ölranson till jul ( i flaska) + 5 biltemapennnor! Godkänd camping för att vara i fattigt område. En yngling satt på en stol utanför duschen varje dag för att ta betalt 10 dh = 8,50 sek! Vi var tre bilar där!
Vi har kommit ca 110 mil ner i Marocko efter 6 dagar och resan går utmärkt. Vi får så många nya synintryck att hjärnan räcker knappt till. Allt från trafiken (usch) barnen, husen, palmerna, kamelerna, försäljare till campingarna har sina egenskaper.
Allt har sin tidsepok och sitt utseende osv.
Vägarna har varit asfalt överallt även om kvalitén är skiftande.
Ganska gropiga vägar och guppiga. Vår Igo fungerar prefekt men vi har papperskarta också.
Campingarna kostar från 35 sek/natt till 85 sek inkl. el. Vi har haft kalla nätter med ca +1-+5 grader och +18-+22 på dagarna men så har vi också kört på högplatån i 5 dagar på 1000-2200 möh!
Ett historiskt äventyr!
Sedan barnsben har jag sett bilder på och läst om öknen. Nu var vi där! För mig ett livsmål i sikte.
Dessa mängder av sand som bildat höga berg av fin fin sand som tecknar sig så vackert efter solen och bildar ovanliga skuggor.
Samma sak här – vi stannar inte upp tillräckligt länge utan hastar vidare. Vi ser inga andra husbilar utan mest långvägstaxi, kameler och åsnor. Vi kör bara 20 km från Algeriet men ser inga oroligheter.
Vi kör sedan tre dagar i ett ökenlandskap och hittar campingar varje eftermiddag. Vägarna har asfalt men är ibland riktigt smala. Vid möten så väjer aldrig marockanerna för oss utan de ligger kvar, men jag som vet att det smäller, svänger ner från asfalten ut på kanten för att klara livhanken.
I Sagora besöker vi tre campingar innan vi blir nöjda. Där kommer ägaren fram med stolar och bord och lägger ut en matta framför bilen! Snabbt bjuder han även på thé! På morgonen frågar jag efter var brödet tagit vägen som skulle komma kl.09.00. Lugn, sa han och cyklade iväg några kilometer och köpte åt oss.
På midvinterdagen besöker vi Goulimim där det ska finnas varma källor. En sliten och trött by med många arbetslösa som hänger i korsningen. Hittar ett badhus med varmbad men ack så slitet, smutsigt och halvt raserat efter fjolårets översvämning i området.
Vi lämnar byn efter en natt. Dålig standard på campingen.
Sidi Ifni vid Atlantens brusande kust ligger inbäddad i vattendis och vi kör vidare upp till Aglou Plage där vi varit tidigare. Campingen är halvfull och vi hittar en fin plats. Bra standard men ont om mataffärer och dyrt. Buss går dock in till Tiznit 10 km.
Julafton firas vid husbilen med +27 grader ute och det känns lite annorlunda men sill och jansson finns på bordet.
Vi åker in till Tiznit där det är ganska fullt men staden ligger runt hörnet och har en hel del att beskåda. Campingen är dammig, och har låg standard.
Vinterns varmaste dag är 28 december och vi har +30 grader och sitter och tittar på ishockey-VM på svtworld!
Vi besöker camping Wassy Beach som ligger ensligt ute på landsbygden vid havet. En tråkig plats med endast en brödbutik. Åker direkt därifrån igen.
Ankommer Agadir och camping International i centrum. 80% fullt på campen.
Sällskapet delar upp sig på nyårsafton.
Ett gäng vill gå till ”1000 och en natt” för att sitta inne och smaka på medhavd dryck och vi och norrmännen går nästgårds till hotell Tildi för nyårssupé med välkomstdrink, småtapas, soppa, sallad, fisk och äppelpaj för 150 sek! Klockan 00.30 börjar nyårsfyrverkeri på stranden inför ca 50 000 åskådare och det var enormt stort!
Efter 14 dagar tröttnar vi på Agadir och kör söderut igen till Sidi Ifni där vi tar in på campingen närmast havet.
Högt brus hela natten och tråkig omgivning, vi flyttar 50 meter till en mysigare camping. OK standard.
Den här staden har mer att erbjuda med en levande souk (marknad) och en större marknad varje lör-söndag. Flera restauranger med bra standard. Varmt med +28-+30 grader varje dag men inte badvänligt med underströmmar.
24 januari kör vi åter till Tiznit och nu är det fullt där. Hittar dock en liten plats tack vare vår lilla plåtis. Blir omilt behandlade (psykist) av frallorna som inte gillar inkräktare. Vi nonchalerar dom, går ut och äter toppengod pizza och shoppar i byn.
Efter 5 dygn åker vi till Bakanou, en liten camping på landsbygden, där det är mindre än halvfullt. På lördagen bjuder campingen på stort utbud av tapas och vi är de ända som inte pratar franska. Hyfsad standard på servicen men inget att se i omgivningen.
6 januari kommer Berits son och sonson ner till oss och bor på hotell Tildi en vecka.
Vi roar oss med att ströva i centrum, se fågelparken, den gamla orenoverade borgen, badar, åker till ”bananbyn”, crokodilparken, fiskehamn och äter inhemsk mat.
Efter deras besök blir det ostadigare med blåst och regn. Vi kör norrut till Essouria och nu är inte vägen lika dålig längre beroende på att groparna märks inte lika bra i en plåtis som i en större husbil.
Står på ställplats i utkanten av staden för en liten summa. Besöker den enorma souken och tittar mest på folklivet.
På vägen upp mot Tanger bor vi på campingen i Kenitra och ställplatsen i Assilha. Den sistnämnda staden har en gammal mysig stadsdel och runt den små härliga restauranger med ihärdiga inkastare. Väl värt ett besök!
Väl framme i Tanger så fick vi tre olika avgångstider på båten. Från 10.30 till 11.30 och sedan 13.30. Inga större kontroller men en stor scanner gled över bilen annars ingen som gick ombord och kollade. Ingen koll i Spanien, varken pass eller annat!?
Det är tisdag och vi kör till Rincon de la Victoria för onsdagens marknad. Vi körde med avsikt förbi alla svenskplatser efter vägen såsom Torremolinos, Torre del Mar, Fuengerola, Mijas, Malaga m fl. Vi drar oss från de tätbefolkade platserna och njuter mer på små ställen.
Tankar gott källvatten utanför Neja i Maro, sover i Agilas och stannar till i Torrevieja för att hälsa på kusin som bor där.
Tyvärr ”bor” många husbilar på klippan mitt i centrum och drar sig inte för att ta fram både bord, stolar, matta och vindskydd? Inte konstigt att det blir stängt lite varstans i Spanien. Detta är bara en parkering vilket inte många inser!
Hälsar på husbilsvännerna Henry och Margareta Svalin som hyr ett hus där. Hann med både fika och middag mellan allt husbilsprat. Åter till kusinen som tyvärr inte var hemma eller att vi ringde på i fel ingång?
Fick tips av våra norska vänner om bra vin i Jumilla ca 200 km in i landet. Hittade både bodegan och en sovplats vid stadion.
Trots söndag så var bodegan öppen och vi smakade oss fram till ”rätt” sort. Köpte 2 stycken 5-liters – skulle ha till 140-årsfesten vid hemkomsten – och betalade gladeligen!
Tyckte den var lite tung, svårt att baxa in den under matbordet och vi senare koll så hade vi köpt 2 stycken 15-litersboxar! Vi skrattade både en och två gånger!
Skyller på ovanan med dessa pressade och jästa vindruvor.
Via Cullar, Bennicasim, Cambri så hamnade vi i Platjo d´Aro där det var överfullt även på intilliggande gatorna! Ännu en gång fanns det plats för en liten plåtis och ännu en när Åke & Waina anlände i sin dito! Nu har det varit kallt och blåsigt ända sedan vi kom från Afrika och värmaren fick anlitas i form av webasto.
Vi tar A75 och kör i snöslask till Millau men hittar inte ställplatsen. ner i nästa by där vi stannat tidigare. Dagen efter
kommer vi in på plusgrader igen och vid första rasten för dagen går Bosse ut på en kortpromenad och plötsligt hör han en riktig kanonsmäll.
Är det krig, jordbävning eller sprängning?
Byxbenen fladdrar och det dunkar till i bröstet och samtidigt vinkar Berit till mig.
Hörde du smällen, frågar hon. Ingen levande skulle kunnat missat den smällen men vad hände?
Jo, slangarna i webaston sköts bort därav den enorma smällen.
Dagen efter, i Langres, monterade Bosse dit dom igen och allt fungerade och tur var väl det för varje natt upp till Celle hade vi minus!
Vi sov i Dudelange i Luxemburg dit även bekantingarna Curt & Anci kommit. Vidare till den stora husbilsfirman i Polch och därefter till Trier där vi fyllde gasol. En flaska hade räckt i 91 dagar!
Moseldalen på hösten i all ära men det var tjusigt nu också och inte alls trångt. Snörräta rader av stolpar och störar – av vinrankorna syntes inte ett blad. Vi kunde ta en solkatt efter vägen och fikat smakade bra i solen.
Vi hade tid över innan vi skulle ta färjan hem så vi tog en avstickare till husbilsfirman Oblink i Winterswik. Kom ut med nya stolar, bord, ugn och ett förtält.
Som vanligt sov vi över två nätter i Minden där vi åt ståtligt på en fin kinakrog och handlade vårkläder på C&A.
Den stora dagen var inne för Bosse och vi firade hans 70-årsdag med wienerschnitzel i Celle där de dagen till ära hade ett stort motionslopp med flera tusen löpare.
Sista natten innan hemresan sover vi i Reinfelt som har en fri ställplats men man får betala lite för el.
Enda gången på hemresan vi behövde visa passen var vi färjeläget i Travemunde men i Malmö möttes vi av en tom tull- och polisstation! Ingen tittade någonsin in i bilen!
Och två saker till: Häng inte upp er på att av alla som reser med husbil så är ca 90% fransmän och fortfarande är kvinnoförtrycket under all kritik i Marocko men det blir ju inte bättre, snarare sämre, om vi inte åker dit!
Efter en natt vid Hanhalsholmes vackra berghällar åkte vi till JR Larm i Lindome för lite justeringar av gasolmätarna, larmet och parabolen. Samma kväll var vi åter hemma efter drygt 6 månader och 13500 km. Bilen drog 0,86 l/m på hemvägen trots tungt lass, mängder av berg och bitvis autobahn.
Märk väl att från Afrika och hem betalade vi inte för en enda motorväg eller övernattning! Inga större problem med bilen annat än vattenpumpen, larmet, webaston och växellådan som inte ville arbeta manuellt under 3-4 veckor.
Vi lämnade ju Sverige samtidigt som Erland (sädesärlan) och han kom i fatt oss under hela resan men blev kvar i norra Spanien men 12 april dök han upp hos oss på gården igen. Han är ensam sedan 4 år då katten tog makan!
Vill också passa på att tacka alla följare och insändare vi fått under dessa 6 månader resan tog.
Om ni tänker på att göra den här resan så tänk på att, om ni inte har överfull plånbok, teckna husbil- och hemförsäkring hos Folksam samt bli medlem i HBK för då spar ni nämligen ca 12 000 på reseförsäkringen!
Kostnad för hela resan på 6 månader;
Mat 13 754:-
Restaurangbesök 33 st, 5 834:-
Diesel 12 195:-
Camping, ställplatser 7 725:-
Diverse 5 788:-
Färjor 3 340:-
Totalt; 48 857:-
Tuff-tufftåget är bra för att se lite av omgivningarna.
Vi besöker lyxkvarteren i hamnen. Tittar på Zarahs fina butiker och besöker en 3-mastare från anno dacumal.
Onsdagen ägnas åt besök på marknaden i ”bananbyn”. En välbesökt och genuin marknad med massor av varor med allt från frukt, grönt, kläder, skor, höns och skomakare.
Tyvärr är den torra flodfåran ännu mer fylld med skräp i år i väntan på nästa regn!
Vi besöker även stranden nere vid camping Imouran där gummorna kokar och rensar musslor på berghällen.
Massor av surfare väntar på den perfekta vågen. Dom bor också i de gamla fiskarbostäderna.
På vägen hem besöker vi den 500 år gamla borgen på berget intill Agadir. Besvikna på att ingenting är renoverat eller sevärt mer än den vackra utsikten. Säljarna och de självutnämnda guiderna är minst sagt påstridiga.
Dock är det ca 200 olika blommor, träd och buskar att vila ögonen på.
Besöker även fiskehamnen där de stora båtarna nyss kommit in och handeln pågår för fullt. En låda sardiner kostar 50 dh = 45 sek. Fisken rensas i vissa fall direkt på kajen. Vi äter i ett av hålen, finns ca 100 små ”hål-i-väggen” och provsmakar friterad bläckfisk á 34 dh för 10-12 stycken, relativt dyrt.
Sista natten har vi ett första icke väntade besök på campingen via ett uppklippt hål i nätet bakom vår bil. Nattvakten lyckas fånga in den ovälkomne besökaren och hans framtid är nu vatten och bröd en tid framöver.
Undrar hur dessa färgglada kycklingars mamma och pappa ser ut?
Alla hjärtans dagmiddag på strandpromenaden, första gången vi äter där nere, och Bosse smakar på en fiskmix med räkor och bläckfisk och Berit ter en tallrik med pommes, sallad och massor av friterad calimares. Detta på en Libanesisk restaurang och priset var 194 DH totalt = 168:- sek!
Berit och Bosse i södern igen 2015-16 